onsdag 15 december 2010

Fan

Idag är en konstig och ångestframkallande dag. Bristen på pengar och jobb gör att jag blir helt vansinnig inombords. Det känns på nått underligt sätt som alla mina gränser suddas ut, som att man lever i nån slags påhittad värld. Hur fan hamnade jag här ?

Att vara otrygg är den värsta känslan just nu. Vad hade jag egentligen gjort om jag inte fått hjälp med pengar ? Blir illamående av bara tanken.

Ush.. jag vet inte vart jag ska ta mig till.

måndag 13 december 2010

Bekräftelsebehov

Känner mig fortfarande helt låg. Och fruktansvärt ensam denna gången. Solen skiner, och det är en sån där krispigt kall och klar malmömorgon.

Att vakna, utan missade sms eller samtal.. när inkorgen till emailen gapar tomt, och man inte har en enda notification på facebook. Det känns.. ja, ganska hemskt. Jag måste ha ett fruktansvärt bekräftelsebehov, annars hade jag väl inte känt såhär ? På samma sätt som jag har en tung konstig känsla som hänger över mig, så känner jag mig otroligt löjlig som inte kan ta mig ur det.

Spotify går på random och en låt dök upp som jag först tänkte skippa, och lyssna på nästa. Men, blödig som jag är så träffade den helt rätt i hjärtat på mig. Iallafall en del av texten:

Whenever these blue tear drops are falling
And my emotional stability is leaving me
there is something I can do
Oh I can get on the telephone and call you up baby
Darling I know you'll be there to relieve me
The love you bring to me will free me

Lucia

Det är lucia och jag kommer att spendera dagen som de flesta andra dagar. Helt ensam. Och ensam har jag verkligen känt mig idag, eller blir det igår eftersom klockan är över 00 ?

Det här med ensamhet är svårt. För delar av mig vill ju vara ensam. Men det är skillnad på att faktiskt vara ensam och känna sig ensam. Man kan vara i ett rum full med människor och ändå känna sig vilsen och ensam.

Det har varit så mycket tankar idag att jag känner mig helt slut. Trött och eländig. I hjärtat finns de så mycket sorg och saknad att man knappt orkar vara. Var finner alla människor sin energi egentligen ?

Jag har ont i nacken, vilket bidrar till en irriterade huvudvärk. Antagligen för att jag sovit så dåligt de senaste nätterna. Bara vridit och vänt mig, vaknat mitt i natten på soffan och försökt stappla mig in till sängen och sova några timmar till. Tror det är viktigt de där, att hålla en någorlunda normal dygnsrytm även när man är arbetslös och bara går hemma.

Det finns så mycket som ligger och pyr under ytan, hur ska jag också få ut allt ?

lördag 11 december 2010

Än så är det långt till vår.

Idag har varit en turbulent dag. Jag vaknade av meddelandesignalen på mobilen, en vän som ville att jag skulle med på vernissage och julmarknad. Ärligt talat var min första tanke NEJ. Idag är en sådan dag då jag helst bara legat i soffan med ensamheten. Men.. hon som jag behövde komma ut och göra nått. Så blev lite gratisöl under vernissagen och en julmarknad som ja.. markerade hur fattig jag faktiskt är. En liten fika på Kafferosteriet blev det iallafall också.

Nu när jag är hemma igen har kraften sugits ur mig. Saknar pappa nått så fruktansvärt, och min hjärna spelar hjärnspöken. Jag tycker jag ser honom överallt. Och som om inte det var nog så startade jag de två låtarna som spelades under begravningen. Jag trodde det skulle vara skönt att få gråta ut lite. Men nu känner jag mig bara hemskt ensam istället.

fredag 10 december 2010

2011

Det verkar äntligen hända lite på jobb-delen av mitt liv. Var på intervju igår, och det kändes bra. Trevligt folk och nya arbetsuppgifter. Till och med überlata jag längtar efter att få jobba.

Dock gör ensamheten sig påmind igen. Igår höll jag på att krama ihjäl Asta, kändes de som iallafall. Och hon har börjat acceptera att jag kelar och kramar och pussar henne när jag känner för det. Annars kan ju katter ha lite svårt för de där tvångskelet haha.

Vet ni vad ? Jag längtar efter våren. Värmen. Att slippa bylsa på sig massa kläder. Köpte en klänning i höstas som jag fanimej ska premiära i vår. Den hänger där på galgen och ropar efter mig. Så pretty, och så jag.

År 2011 - du ska bli fan så mycket bättre än 2010.

måndag 6 december 2010

Den 6:e

Idag är det 3 månader sen pappa dog. Och jag kan ärligt säga att jag har långt ifrån förstått det. Jag vet ju om det, jag var ju där. Men att förstå verkligheten, att jag inte kommer att få träffa honom igen. Det går bara inte.

Cancer är en grym sjukdom. Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle gå så fort som de gjorde. Det gör ont i hjärtat och man inser verkligen hur orättvist livet kan vara.

söndag 5 december 2010

Kväll

Nu är det alltså söndagskväll. Jag har tusen tankar i huvudet men ack så svårt att få ner dom, så de bildar ord. Inte svårt att vara förvirrad antar jag.
Ordet för dagen är nog ensamhet. Jag har blivit så van vid ensamhet att jag tycker det är jobbigt att vara runt folk. Det kvittar vem det är, men när jag varit social ett tag så längtar jag efter att få en paus från allt. Att få "vila upp mig". Känns som ju äldre jag blir, desto svårare och mer kraft tar det att vara social.

Messat med ett ex under dagen, och kommer på mig själv med att sakna vissa egenskaper som den personen har. Men alla vet hur känslig och bekräftelsesökande man är som nydumpad, så försöker ta det hela med ro. Trots allt snart fem år sen jag träffade personen sist.

Slut.

Idag blev jag väldigt singel. Det är en så knäpp känsla.. att vara fri och att inte "behöva" ha dåligt samvete eller behöva respektera en andra part. För kärlek är väldigt känsligt, och skört.
Men kärlek är också nått som kan tänjas, och missbrukas.
På något sätt så känner jag mig lurad på konfekten. Jag har tänjt på gränserna, plåstrat och omhuldat, försökt och varit ödmjuk. Allt som kärlek kräver. Men när man möts av noll tillbaka så är det dödsstöten. Och när man kommit så långt så krävs det ytterliggare mod att ifrågasätta.
Men nu är det gjort, och sanningen är bitter.
Någonting som egentligen aldrig existerat är slut.

lördag 4 december 2010

Lördag

Ush - ikväll gör ensamhetsångesten sig påmind. Det blir ofta såhär på dessa dagar. Dagar då jag har hittat på något under dagen och sen somnat på soffan. Att vakna tidigt på kvällen i soffan gör mig alltid lika förvirrad. Än värre är de när "ingen" har hört av sig på hela dagen. Saknar.

Det sticker i mina läppar så torra dom börjat bli, och fått nått konstigt utslag i ena armhålan. Härligt.

tisdag 30 november 2010

Tjock

Jag tror inte att man kan lida av övervikt. Inte på samma sätt som man lider av en sjukdom. Är övervikt och fetma verkligen klassat som en sjukdom ? För mig är en sjukdom något som ligger utanför sin egen kontroll, något man drabbas av.

Jag kan inte riktigt se mig egen övervikt. När jag ser mig själv i spegeln så ser jag inte en person som har fetma. Kanske det som gör det så svårt för mig att bli motiverad att gå ner i vikt. Kanske "lider" jag av fetorexi. Men det är inte det att jag nekar till att jag är tjock. Jag vet ju om det, och tro mig, omgivningen är noga med att poängtera det.

På samma sätt så har jag svårt att se vikt på dem jag känner, nära och kära. Självklart ser jag storleksskillnader. Men be mig att uppskatta någons vikt så går det inte. Och skulle du be mig att beskriva hur någon av mina nära ser ut så misslyckas jag troligen. Jag ser en person, inte en kropp.

Dessutom så är det här med vikt så individuellt. Ta två tjejer som båda väger 80 kg och de kan se så olika ut.

Jag minns en gång när jag var på sjukhuset, och en läkare frågade vad jag väger. När jag sa vad jag troligen väger (minus några kilon såklart, vilken tjej drar inte bort några kg ?) så trodde hon mig knappt. Hon tyckte jag såg ut att väga betydligt mindre.

Jag är helt säker på att min övervikt beror på brist av motion, och brist på tålamod. Dessutom tycker jag att det är fruktansvärt tråkigt att träna. Vare sig de handlar om att stå på ett gym med vikter, gå på ett gympass eller träna kondition.

Under hela min uppväxt så var min familj och min skola väldigt noggranna att markera att det var något fel med mig, att jag inte dög som jag såg ut. Det ledde till väldigt mycket skamkänslor och jag "visste" att jag inte var värd lika mycket som alla andra, alla smala och normalbyggda. Man fick fort lära sig att folk kommer att se ner på mig.

Väldigt få gånger i mitt liv har jag känt mig snygg, eller sexig. Så pass få att jag minns dom klart och tydligt. Tydligast av alla gånger var när jag skulle till Malmö, malmöfestivalen och träffa en kompis. Minns att jag hade på mig ett par nätta sneakers, piratkorta jeans, och ett svart singoallalinne. Under hade jag matchande blå spetstrosor och bh. På den tiden var jeansen så låga att troskanten alltid stack upp lite. Håret var rufsigt och lockigt. På tågstationen var det ett gäng killar som visslade på mig, och i malmö när jag väntade på kompisen var jag med om nått som få av mina nära känner till. Jag stod och väntade vid ett elskåp och en man kommer fram till mig. Han sa nått i stil med att jag var fin och på två sekunder så tafsade han mig över brösten. Jag minns att jag blev så chockad att jag stelnade. Fick fram ett väldigt klent nej och försökte gå därifrån. Plötsligt såg han livrädd ut och gick fort där ifrån.
Den dagen kände jag mig levande, sexig, impulsiv, chockad och framför allt lycklig. Kompisen och jag drog genom festivalen i handklovar och träffade folk och lyssnade på musik. Kommer alltid bära med mig den dagen, på gott och ont.

Sen dess har det hänt så himla mycket och nu vet jag inte riktigt hur jag ska ta mig ur det hela. Jag vet ju bara hur man är tjock. Hur man ska bete sig och hur man uppfattas. På något sjukt sätt så känner jag mig trygg.

Kommer troligen ta upp detta ämne många många gånger.

måndag 29 november 2010

Stormsnö

Det är snöstorm och jag ska träffa min jobbcoach på Student Consulting om en timme, blir skitbra det här.

Rutiner

Alltså det verkar som folk inte förstår hur känslig jag är. Och med känslig menar jag hur mycket jag egentligen uppfattar. Vid minsta ändring i rutiner så känner jag av det. Vid minsta lilla beteendeförändring så blir jag förvirrad och undrar vad som hänt.
Jag är beroende av rutiner och det gör mig trygg. När en rutin bryts så blir jag förvirrad och kan inte riktigt tänka klart. Och när det då sker så blir jag tudelad. Halva jag vill backa tillbaka och skärma av mig, fly från det som gör mig otrygg. Andra halvan vill ställa sig upp och skrika och fråga vad det egentligen är som händer, varför ändrades rutinen ?
Sådana händelser gör att min hjärna går på högvarv, och jag finner mig ofta lamslagen och har svårt att ta mig ur det.
Ändringar i rutiner sker ju hela tiden, speciellt i arbetslivet. Men det är stora skillnader i hur jag uppfattar det hela. När det sker en förändring i arbetsrutinen så finns det alltid en anledning, det är oftast logiskt och då förstår jag direkt.
Det är dock när rutiner i känslolivet sker som jag blir sådär osäker. Och det tar på krafterna. Jag försöker "ta ett djupt andetag för det som händer händer". Om det ändå vore så lätt.
Jag vill hitta en anledning, så jag kan förstå. Så jag slipper vara förvirrad och otrygg. Vare sig anledningen är positiv eller negativ. Bara jag kan förstå, så blir allt bra.

söndag 28 november 2010

Första advent

Herregud en sån jäkla bergodalbana denna dagen har varit än så länge. Dras från att stå och grina till att känna mig glad och sen tillbaka till grinig och ledsen igen. Det är iallafall första advent, så lite senare ska det första ljuset tändas. Men känns för rörigt här hemma för att jag ska kunna slappna av.. så blir att städa och diska först.

Dessutom så har pengaångesten börjat göra sig påmind igen. Det ligger verkligen och gnager. Så nu har jag slängt ut lite stuff man inte använder på blocket. Får se om de blir nått sålt.

Och suck, nu har det börjat snöa igeeen.

fredag 26 november 2010

Klementin

Btw så har jag nog överdoserat klementiner idag. Säkert satt i mig 5 st. Men visst är de galet att 25 klementiner kostar lika mycket som en Marabou 200 gramare? Och att du kan äta 32 klementiner för att få i dig lika mycket kalorier som i chokladen ?

My christmas tree is delicious

Yes, det snöar än. Och nej, jag gick inte till intervjun. Struttade till bussen och lyckades av någon anledning åka på ungdomsbiljett. Att spara 7 kr kändes gött haha..

Dagens dilemma: Ska man titta på Bones eller Idol ikväll kl 20 ?

torsdag 25 november 2010

Intervju

Som out of the blue så ringer Therese från Student Consulting och vill att jag ska komma på intervju imorgon. Sagt och gjort. Imorgon ska jag alltså pulsa igenom snön till mina gamla jobbkvarter. På tal om snö, det har inte slutat snöa. Och om man ska lita på smhi så ska de snöa fram till lördag.. heja!

Dock var avsnitt 12 av antm bara recap, de onödigaste programmet ever.

Snön faller och vi med den

Inte ens morgonskörden av alla bloggar har lyckats få mig att piggna. Fan va natten var tung. Drömde om allt och alla. Sen vaknade jag strax efter kl 06, totalt förvirrad. Vred och vände mig för att bli bekväm och somna om. Tyvärr gick de väl inte speciellt bra.

Borde ta mig till ams idag, men har noll motivation efter denna natten och snön som faller just nu är inte speciellt upplyftande. För det innebär att jag måste gå de 2200 metrarna i snö. Bussen har jag inte råd med och cykeln kan man glömma i detta väder.

Det enda som är lite glädjespridande är att julgranen är så symmetriskt pyntad att jag blir lugn av att titta på den, att nästa avsnitt av antm har lagts upp på youtube och att jag faktiskt har frukost hemma.

fredag 19 november 2010

Gaga

Det verkar bara som att det är jag som blir glad när de snöar ? Vaknade, och kikade ut.. och när jag inser att det snöar så piggnar jag till i ett ryck och blir helt happy inside. Nu har det förvandlats till någon slags snöregnblandning. Men men, jag är happy anyways! Ikväll blir det Lady Gaga på Malmö Arena. Biljetterna köptes för månader sen, och tur för det. Nu hade jag verkligen inte haft råd och vi har dessutom lekt med tanken att sälja biljetterna. Men nej, hur ofta kommer Miss Germanotta till Malmö? Hoppas det är värt det.

Snöar

Ska man dra ut datorn på balkongen och blogga därifrån istället ? Hell yeah!